Det tar några dagar att vänja sig vid att inte granen står där i hörnet. Glittrande, glimrande och så varmt välkomnande i de stora fönstret mot vägen.
Det är alltid dubbla känslor när granen åker ut. Tomhet, speciellt en mörk regnig dag som denna. Samtidigt känns det förväntansfullt, nu kommer snart ett annat sorts ljus, dagarna blir längre.
Kulorna är försiktigt nedplockade i sina gamla askar. Den nya ljusslingan är hopvirad, varv på varv. I morgon ska jag se vad jag kan hitta för belysning att ha där i det stora fönstret mot vägen. Något lika varmt välkomnande som granen.
